saga

Hittade lite roliga bilder på mig som 4-åring.
Rätt så intressant hur varierande min stil och klädesval var x)

 

 

Ayayayaaj! Ja, imorgon är det tävling, jag har staketstolparna stående redo här hemma (typiskt hästtjej att ta med allt hem, eller ha det liggandes i bilen). Ska till stallet senare och skritta en runda och känna snabbt på gångarterna, och sedan packa och förbereda allt. Smörja träns och sadel, det där tråkiga ni vet! Jag är riktigt allergisk mot att smörja utrustningen, själva utförandet är inte så jobbigt, men det är när man blir sådär äckligt fettig om händerna! Jag vet, man kan köpa plasthandskar, fast.. nä. Hur skulle jag ens ha råd med det? x)

 

Jag vet inte om jag ska duscha honom, eller hur jag ska göra, han är väldigt ren och fin på kroppen (Nej, inte bara för att han går med täcke just nu) men mankammen är ju... gråbrun längre ner mot "hårfästet". GANSKA smutsig med andra ord. Så jag kanske tvättar manen och svansen då bara. Kanske borde jag även låta honom stå inne inatt, annars lär jag ha en alldeles lerig och plaskblöt häst imorgon? Han får stå inne om där finns någon som kan stå inne som sällskap åt honom.

"fin" bild när Eddie rullar sig.

Ja, det kan man lugnt kalla dagens uteritt, jag var ute och red med A som äger Ljónslöpp:
(Detta är långt ifrån hennes vanliga tillstånd, hon är typ världens lugnaste häst, skulle inte röra en fena i onödan)

Och jag red även med L som äger Gledi:

Red en fartfylld tur i skogen idag, det kände väldigt bra och ja, jag ser fram emot tävlingen, jag bryr mig inte alls om hur det går för Eddie är så fin just nu! Och det skönaste av allt är att han inte blev svettig! Så jäkla härligt! Måste ha varit skönt för honom!

Ja, nu är det äntligen överstökat!

 

Ni vet bilden jag lade upp för inte så länge sedan:

Ja, vad mer behöver jag säga?

Ibland undrar man hur man orkar hålla på hela dagarna? Jag stiger upp vid 06:00 på morgonen och börjar arbeta 07:00 sedan slutar jag 16:00 om inte grisarna har drygat sig och det har blivit övertid. Sen åker jag bara hem om, äter en macka eller banan och beger mig sen direkt till stallet. Jag brukar träna 2 hästar om dagen vilket brukar betyda att jag är där mellan 17:00 och 20:00, kör till stan, handlar i affären om det är något jag behöver och är hemma runt 20:30 då jag äter och fixar grejer. Sedan dumpade jag mig själv i datorstolen runt 21:00 och hinner sitta i knappt nån timme innan jag måste sova. Det är full ös medvetslös hela dagarna när jag har så pass många
träningshästar.

Och tro mig, det är verkligen kul att hålla igång, så länge man håller igång hela tiden hinner man inte bli trött och slö. Men det är fysiskt krävande att vara så aktiv. Jag tackar gud för det, annars hade jag varit smällfet vid detta laget med tanke på mängden mat jag trycker i mig (Även om jag har blivit nyttig och duktig nu).
Hur ser era dagar ut, hur hinner ni med allt?

Hur som haver stod det tömkörning på schemat för Edide, för skojs skull rustade jag upp honom med hela selen inkl. brösta och allt. Så tömkörde jag runt gården och i ridhuset ca. 25 minuter och avslutade med lite follow-upp"ish" träning. Ibland förstår jag inte honom riktigt, han kan gå fint och allt är hur bra som helst, sen helt plötsligt så bara vänder han på klacken och vänder åt andra hållet och går och tittar på läktaren eller bajskärran tex.? Precis som att han tappade intresset. Men när jag försöker göra träningen intressant och inte bara gå runt, runt då är det precis som att det inte är roligt när det "blir för jobbigt" och då gär han samma sak. Men går jag och "hämtar upp" honom igen så går han glatt med tills han "tröttnar".
Jag är inte helt säker vad han tänker på när detta händer, men det jag känner och TROR är att det är någon slags självständighetsgrej, att han vill ta över ledarrollen på nåt sätt. Inte på ett buffligt brutalt sätt som vissa andra. Utan precis som att han vill att jag går efter/med honom och inte tvärtom. Han vill se vad jag gör, han leker med alternativen.
Detta kan låta utåtahelvete konstigt men det är så det KÄNNS.

Eddie á la 2010

Jag kan ju givetvis lösa detta "Min människa är inte intressant problemet" med att fylla fickorna med namnam. Men jag tycker det är lite tabu att träna hästen med hjälp av godis. Att få hästen att vilja vara med en genom att använda godis. Nej, det går jag inte med på. Jag vill att hästen ärligt ska vilja vara med mig endå. Det finns ALLTID andra sätt att berömma hästen på.

Mundilfari fick idag sig en uteritt med sällskap av tjejkompisen Liza, red i ca. 30 minuter i alla gångarter, felfritt som vanligt. Dock är det fortfarande väldigt svårt att gå på ett rakt spår, eller följa en stig. Mycket, mycket svåra grejer...

Oj vad jag inte har saknat att gå och lämna hästarna i hagen i höstmörkret, det var längesedan jag var i stallet när det blivit mörkt. Jag har en liten ficklampa jag tar med mig ut till hagarna, nej där finns ingen belysning för hagarna ligger en bit från själva byggnaderna. Bläursch!
För övrigt tycker jag Eddie är bra i hullet nu, inte för lös i magen och inte smal heller. Jag hade inte haft något emot att han la på sig några extrakilon nu när det går mot vinter. Men jag är bara glad att han inte ser ut som i vintras när han gick ner sig massor.

Han var inte precis rund den vintern...
Han var verkligen jättesmal, ingen hals, helt platt över bogarna och insjunken i flankerna. Må det aldrig bli så igen! I år ska jag vara strängare mot diarrén, som var den första boven bakom detta problemet.

Är  Eddie en tölthäst just nu? Nej! Går det på rätt håll? Absolut!
Jag gjorde som jag lovade och fick film på tölten, men jag orkar inte klödda med det just nu så jag har bara printat några USLA bilder från en av filmerna.
Och jag vill bara påpeka att det må inte se märkvärdigt ut för er, men för MIG och för Eddie är det ett värsta "HALLELUJAH-MOMENT". Värt att tänka på att han var skånes värsta grisepassare för typ 2 veckor sedan... Och att han bjuder mig på ren tölt varv efter varv efter varv (Nej, jag red inte så, men ni behöver inte tolka det så bokstavligt), bara det gör mig så glad, det ger mig lite hopp "Han är inte omöjlig!". Vi alla vet, att oavsett nivå, inriktning eller häst så betyder de där små, små detaljerna av framgången enormt mycket för dig personligen.

 

Japp, idag tar jag tag med hårdhanskarna och kör cavalettiträning, om han har gett sig fan på att tölta hela tiden så tänker jag vara lite jobbig och träna traven lite extra och tölten lite mindre så vi inte tjatar ut det.
Vädret suger ****** så det blir ridhuset, därav passande denna övningen eftersom allt material finns i ridhuset ;) // Lat tjej. Om gårdspojken är hemma ska jag tvinga honom till o filma lite så kan jag se om jag kan få ihop något, kanske en film på tölten (om han går med på att tölta fint i ridhuset).

 

 

Har du en "speciell" häst är kanske dessa alternativa sätt att rida cavaletti något för dig.

Cavaletti á la Eddie

 

 

Ja, idag blev jag formel 1 ryttare. Eddie var seriöst som ett skenande godståg!
Jag hade planerat ett ridpass i skogen och börja med en lång framskrittning, sedan rida fram lite i trav och mjuka upp med lite galopp för att sedan träna trav-tölt intervaller, och sen varva ner med trav och sedan skritta hem.
På Eddies schema stod det: skritt-TÖLT-TÖLT/GRISEPASS-TÖLT-TÖLT-GRISEPASS-TÖLT-PASS-TÖLTskritt.

 

Det var ingen lugn tur jag fick mig idag. Idag kändes herr E som en unge. Ni vet när de just har lärt sig något, så måste de göra det HELA tiden. Precis så var han, han skulle tölta HELA tiden. Oavsett om han orkade hålla tempot eller ej. Tölt skulle det vara och fort skulle det gå. Jag försökte trava fram så gott jag kunde, men det blev inte så mycket till vettig uppmjukning då jag tog det minsta lilla milligram i tyglarna så var han över i tölt snabbare än jag hann blinka. Men då jag alltid värmer upp i trav försökte jag göra det bästa av racertraven, och tog en liten galopp.
Sedan var det ju en hel del trav-tölt intervallträning som stod på tur, och det är inga problem att skifta mellan dem två, varken på ena hållet eller det andra. Men det var fortfarande väldigt känsligt när jag tog i tygeln, så det blev supersnabb trav på halvlånga tyglar. Måste ha sett OTROLIGT kontrollerat ut...
Trots hans små avbrott till grisepass så var det mer jättetrevlig tölt än grisepass. Och det är ju bra att det är på det hållet, haha. Jag har hört att man ska vara positiv ;) Det som gör att han slår över i grisepass är väl det vanliga egentligen. Antingen så är det för att han går fortare än vad han orkar eller för att han taggar till och blir spänd av att gå i kort tempo.

 

Men som sagt jag är glad att han känner sig bekväm i tölten och att den går åt rätt håll, han har mer energi än någonsin och jag förstår inte hur han kan ha det i såna här tider när de håller på att sätta päls och allt. Han får inget foder som ger honom extra energi, så det kan jag inte dra bort heller, haha. Jag får rida bort den! ;)

Wiihooo jag är så glad för min lilla häst!
(Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag har köpt honom!)

Fråga mig inte vad jag har gjort med designen för det vet knappt jag heller.

Jag har några väldigt fina bilder från ko-ängen som jag tänkte visa

Eddie är väl ganska flashig när han lägger den sidan till?

"ängen" och "ängen" snarare en kohage som är tom under vinterhalvåret haha!
Där red jag och Louise idag i alla fall, så nu ska ni få en JÄDRA bildbomb med bilder därifrån. Nu ska jag inte skylla på en massa, men Eddie var skitdryg, för han tryckte och ålade sig mot Gymir hela tiden som stod hos Louise som fotade. Så han gick väl inte värsting bra, men inte tokigt alls heller för att precis ha kommit igång efter hältan och vara lite småkryckig :)

 

Det var onekligen VÄLDIGT roligt enligt Herr. E.

 

Vid laget då detta inlägger publiceras kommer jag antagligen sitta på hästryggen eller något (tidsinställt inlägg)
Har  ni märkt hur kallt och höstruskigt det är i luften? Ja, det har ni säkert det är bara jag som har förnekat höstens ankomst! Det är ELVA grader ute idag! Det är INTE okej. Det är dags att gräva fram det tunga artilleriet och börja använda höst och vinterjackor. Damn!

 

Japp, jag är ledig idag och imorgon sen jobbar jag helg igen! Inte det roligaste men det ska göras, grisarna sköter inte sig själva tyvärr.
Hur som haver har jag bytt varv på tävlingen, jag valde utan att riktigt tänka efter höger varv i V5, men när jag red på banan igår så hade han fortfarande kvar den här "stelheleten" i höger som han alltid haft innan, så jag bytte till vänster vilket han går mycket bättre i. Vilket är skumt eftersom jag är högerhänt och alltid har haft lättare i höger varv. Men jag har ju tagit upp den saken innan, moihihi!

Snart ska jag ut till stallet och testa om Eddies nyfunna kärlek för tölt är bestående eller om det bara var en onetime thing igår. Fast idag ska jag rida ut med Louise så då kan det bli extra svårt att koncenterara sig, Hahah!

 

En annan sak är att jag och Eddie snart firar ett år!
Eller ja, snart och snart. Han kom till mig, till oss på Sandvången den 30 Oktober 2011. Det är helt sjukt att det har gått så lång tid egentligen!

 

Haha, skämt åsido ;)
Red ett litet pass på banan idag, och till en början kändes det sådär medelmåttligt och ja, helt okej. Galoppen höll varvet runt och traven kändes rätt så kraftfull trots att han är lite stel. Men sen sådär magiskt bara så töltar han? Förstår ni att han inte grisepassade, han töltade?! Jag bara kände hur det kliade i hela kroppen så jag gav mig ut på grusvägen, och se på fan! Där är ju tölt i honom! Det bästa är att det inte krävdes mycket drivning eller hand. Helt MAGISKT rent ut sagt! Ibland fick jag fånga upp honom när han ville trilla över i trav, men det var bara en liten, liten förhållning sen töltade han på igen. Hur är det ens möjligt?

BusEddie! Snart är han såhär ullig igen!
Fast nä, just det. Han ska ju få vinterfrilla nästa vecka ;)

Säger jag för mig idag, jag har arbetat hela dagen och orkar inte ens åka till stallet! Jag har en superstörig huvudvärk som trycker på. Så jag gör nog bäst i att vila så jag inte blir rent kass imorgon också. För imorgon ska jag träna både Mundilfari och Eddie, även Álva om jag hinner.
Hejdå.

 

Detta är jag just nu:

Ja, jag vet att ni som läser min blogg läser den för de hästiga inläggen, men jag MÅSTE bara visa den saftiga laddningen med björnbär vi plockade idag!

 

Jani! Allting är planerat och förberett till 100% inför tävlingen! Och det känns riktigt awesome! Jag har hovslagare som kommer på torsdag nästa vecka, jag hade ju hellre sett att han kom på onsdagen så det inte blir så tätt inpå tävlingen, men torsdag får duga! Nya skor får han ha innan tävlingen i alla fall. Känns skönt!
Dessutom har jag bokat rakmaskinen som man kan låna på stallshopen(stallsnoppen som jag säger) på tisdagen innan tävlingen så han får sin nya frisyr, och slipper bli så svettig :(På tal om det har jag bestämt mig för att köra på den stora filtklippningen i stil med:

Så att kort och gott blir det stora klippningen nu eftersom han kommer ridas fram till årsskiftet ungefär, då kommer pälsen ha växt ut rätt mycket till han ska vila som jag har nämnt tidigare. Sedan när jag sätter igång igen så beroende på hur sent det blir så kommer jag köra den lilla klippningen på slutet. Så att jodå, det blir skitbra!

Nu har jag anmält mig till Naggurs KM, jag är övertygad om att Eddie inte är halt, men tvivlar jag det minsta lilla så åker jag inte. Så är det bara. Men om vi åker ska vi vara bäst (bättre än oss själva då alltså).

Jag var så modig att jag anmälde mig till både V5 och T8, vad fan jag tänkte på när jag anmälde mig till T8 det har jag ingen aning om, med tanke på att Eddie är grisepassare Nr 1 just nu.
Men jag fick ett väldigt bra tips från K i stallet som själv också har en 5-gångare med mycket pass i sig som är lite samma i tölten. Det är att gå in i tölten från trav, inte för att jag inte förstår att man kan göra det, men jag har bara inte gjort det, vet inte varför. Så jag provade det i dag när jag red och gjorde några växlingar från trav och tölt, sedan töltade jag några steg och saktade av innan det blev grisepass av det hela. Och det funkade.
Det finns kanske ett ynka litet hopp att det inte blir soppa av tölten på tävlingen (Ja, drömma kan jag ju, haha)

Eddie missbrukade den förbjudna gångarten på förra tävlingen...

Nu ska ni får en rejäl bildbomb från en spontan kvällsfotografering av hästarna i lilla flocken.
De flesta bilderna är på Falki eftersom han var den enda som showade till det lite, Mundilfari hängde på lite men han är inte den vilda typen så det var endast det lilla! Haha. Goa djur!

 

Jag hittade en ICKE-halt Eddie! Woooooopidiooo, nu kan ni tro att både jag och Eddie är lyckliga, ja jag är säker på att han är glad, och jag ska förklara!
Jag tog in honom och släppte honom i ridhuset, han såg inte halt ut för blotta ögat, men sen ser jag ju bara det jag vill se, haha. Men tja, som jag sa, sadlade jag på honom och tänkte rida en sväng och känna på honom i alla gångarter för att känna om han var halt under ryttare. Och till min stora lycka var han inte det minsta halt, lite stel och sånt, men vadå? På vägen tillbaka fick jag skymt på de andra H, K & L (tantligan, om man får kalla dem det, hihi) Som hade varit på än längre tur, så jag red ikapp dem och sällskapade dem den sista biten, och det är ju alltid lite roligare med sällskap av andra hästar tyckte Eddie. Så skulle de ta en sista galopp och jag var givetvis på!
DÅ NI! Eddie fattade galopp av sig själv och bara skuttade rakt upp i luften och gjorde värsta glädjeskuttet!

Jag har ALDRIG någonsin, under all min tid med Eddie, sett honom göra en bockning, ens en anmärkan, tendens att bocka/skjuta rygg/glädjeskutta. Men han var så glad över att vara ute med kompisarna igen att han bara sprätte rakt ut i luften i ren lycka! Och jag bara skrattade och log! Så underbart att se att det inte bara är jag som längtat efter detta igen!

 

Men det är såhär jag tycker en häst ska vara, ni vet när man kommer med kraftfoder som man ska lägga i krubban och de kommer bakom en och knuffas, bökas och nästan mosar en för att de ska kasta sig över maten. Det accepterar jag icke, jag tycker det är SJÄLVKLART att hästen INTE ska kasta sig på människan, precis som i hanteringen så ska inte hästen ställa sig "inpå" människans personliga space. Det är aboslut ingen skillnad när foder är inblandat enligt mig. När jag ger Eddie kraft i krubban står han alltid precis så långt ifrån mig att jag kan vända mig om utan att behöva trängas. Och går inte fram och äter förrän jag gått. Får han i hink så börjar han inte äta förrän jag tillåter det. Och han är inte olycklig över det, för han får ju maten sinom tid, och det vet han om.

Och igen, JAG ÄR SÅ GLAD ÖVER MIN EDDIE!

Håller på och trixar lite på en ny design, det är liksom ett sånt där "måste" när man bloggar. Att uppdatera designen lite då och då. Det är aldrig fel. Inte bara layouten som ska ändras utan lite i innehåll och ja, det hela praktiska. Det ska bli lite fiffigt tänkte jag. Men det får ju ta sin tid. Det kommer när det kommer!

---

Nu har jag suttit och tänkt igen, jag har MYCKET tid att filosifera över ridningen nu när jag inte rider Eddie! Ridabstinensen tränger sig på, men ack så nyttigt att tvingas ta en paus. Jag har haft några "aha"-moments när jag kollat genom gamla bilder och ja, nu längtar jag mer än NÅGONSIN att få sitta upp på Min häst igen.

Jag har till och med börjat tänka poetiskt, ja jag vettefanken, tänker i verser och har börjat föreställa mig ridturerna på Eddie som en motsvarighet till något klassiskt stycke musik, och allting är bara ASHÄFTIGT!
Haha, tro inte att jag tar droger eller nåt sånt nu, det är såhär en hästtoka blir när hästometern (Eddie-metern i detta fallet) inte blir påfylld regelbundet!

Undrar vad jag tänkte på när dessa bilderna togs, ett icke inridet Eddie och en vettvilling som klättrar upp och tror hon är skithäftig!

Det är fortfarande lite fantastiskt att jag är hästägare nu,
jag har verkligen fått tag på världens vackraste häst!
(Även om jag alltid sagt att jag ALDRIG skulle få för mig att köpa en ljus häst)
Haha, som det kan gå)

 

Imorgon tänkte jag släppa honom i ridhuset lite och se hur hans ben mår, är han grön så tänkte jag rida en sväng och se om det känns något. Är han grön även efter ridturen så är jag en lycklig flicka!

Ja, vi är tyvärr på väg mot sådana tider nu, och jag är så jäkla kluven med hur jag vill göra... För det första är jag en sån människa som helst ser att hästarna får behålla all sin vinterpäls, den är där för att skydda dem och de klarar sig urbra utan täcken osv. det är en häst i balans när den får sätta päls och hålla värmen som en häst gör om vintern.

DOCK, för det andra är jag också sån som jättejättegärna klipper hästen för att hästen ska slippa obehaget att bli supersvettig under ridning, för det kan fantamig inte vara så skönt heller, att bli svettig bara av att stå i ett "varmt" stall, eller gå i ridhus i 5 minuter?

I vintras gjorde jag en enkel liten klippning på Eddie, dels för att han aldrig blivit klippt förut och tänkte börja milt och sedan dels för att han just var inriden och reds ganska sparsamt.

 

Man ser ungefär hur mycket som jag rakade bort på denna bilden.

Och det må se onödigt lite ut, men TRO mig när han blev svettig, så nästan 'sökte' sig svetten till de rakade områdena. Ja, jag är inte dum, de svettas mest på halsen och bogen, men min poäng är att det verkligen hjälpte att raka det lilla om någon känner sig kluven för en häst de ska rida sparsamt i vinter.
Han gick utan täcke alla torra dagar/nätter, eftersom blåst och "torr" kyla inte precis är ett problem, han hade däremot täcke under regniga, blaskiga och sånna dagar då risken är större att de blir nerkylda.
(Ja, han har skav från täcket, men det ska han INTE få i år för jag har ett nytt täcke som redan är extrafodrat i manken och jag ska extrafodra det på bogen också!)

 

Jag har dock bestämt mig i år att det kommer bli antingen det ena eller det andra. Jag har alltså lagt upp två alternativ för mig själv. I vinter kommer han bli riden, det försäkrar jag mig själv, för han ska få sin vila från och med Dec-Jan, någon gång, och sedan 1-2-3 månader framåt beroende på hur han ser ut, mår, känns osv.
Men som sagt, eftersom han kommer bli riden, så har jag lagt upp två alternativ som ser ut såhär:
(förbered er på en av mina underbara redigeringar xD )

Klippning 1 var originalidén, ingen värstingklippning, bara en liten ökning av den förra kan man säga. Jag vill HELST spara magen. Dock är Nr2 lockande då den erbjuder mer "ventilation" vid ridningen och alla områden som lätt blir svettiga luftas fritt. Vad tycker ni? Vilken klippning hade ni föredragit?
I vilket fall som helst kommer jag under ALLA omständigheter ALLTID spara hela ryggen, från manke till svansrot, aldrig i livet att jag klipper bort värmen från de viktigaste delarna på kroppen som så brutalt lätt blir nerkylda! Jag begriper alltså inte folk som klipper hela hästen, inkl. ryggen. Det är bara så... taskigt! Jovisst de täckar sina hästar med 300 gram vinter blabla. Men liksom.. Nä. Aldrig i mitt liv att jag klipper där.
Bara som en parantes tycker jag det är urkul med folk som helrakar hästen och sen lämnar en liten ruta på ryggen, alltså en riktigt minimal, mindre än sadeln, mindre än.. ja? Varför lämnar man en så obetydligt liten ruta? Är det nån storhästgrej jag inte förstår?

Åh vad jag är sugen på att tävla, många av mina bekanta i "Islandshästvärlden" är iväg och tävlar på säsongens sista tävlingar nu! Jag är sååå sugen! Inte för att jag är värsta tävlingsmänniskan och vill satsa på det i framtiden, men det är ju bajskul att komma iväg och andas lite ny luft och bara vara i tävlingstämningen, som jag tycker är en väldigt trevlig stämning på de tävlingar jag har varit på!
Förra tävlingen var ingen hit för min del, jag känner väl i efterhand att det finns oerhört mycket jag hade velat ändra, som att tex. hade jag fått göra om, hade jag bojkottat tölten helt. Jag visste att han inte gick rent allt för tillfället, men jag kunde helt enkelt inte låta bli, fråga inte varför... Jag är V5 skadad skyller jag på.

Jag känner inte heller att jag hade planerat min ridning, visst är det inte alltid bra att ha hela ridningen planerad i detalj, men jag känner att det hade varit någerlunda bättre att ha en plan, än att rida in som jag gjorde och bara improviserade. Det skulle varit 50/50 av båda. Jag bytte gångarter hipp som happ och helt plötsligt så kom jag inte ur grisepassen. Aschhhhh..

 

Varför jag tar upp detta är ju för att Naggur har sitt KM snart och jag vill jättejättejättegärna åka dit och vara med, och det kanske jag kan. Jag har ingen lägesrapport på Eddies ben då jag inte har manat på honom i någon högre gångart, han blir ju bara promenerad. Men där såret tidigare var finns nu bara en hårlös fläck, och tja.. Nu ska vi inte bli hieda här, tävlingen är ju inte viktigast, utan det är givetvis Eddies hälsa. Så att ni inte tror att jag skulle åkt även om han var lite halt fortfarande, för det skulle jag verkligen inte!
Det hade varit intressesant om jag hade förbättrat saker under nästa tävling med Eddie, eller om jag hade ridit lika sappy som på den första. Tävlingar är ju bra på det sättet också att det får oss att prestera det där lilla extra!

 

Kan inte heller låta bli att dra fram några bilder från tävlingen sist!
Två superstressade pållar på plats! (inte)

Ja, här kommer då rätt många av bilderna från igår, vi fotade inte allt vi gjorde men försökte endå så mycket som möjligt, Jag började med Eddie, sen tog J Mói och sedan avslutade jag med Mundilfari.

 

Eddie tyckte att han hade glömt allt vad presenningar heter och ser ut, jätteläbbigt var det, särskilt när man la den på honom som ett täcke, det prasslade ju sååååå förfääääärligt!
Och att gå under den hängande presenninggrejer var fruktansvärt, aldrig att han skulle gå genom gapet på ett så hiskeligt monster! (Fast så gjorde han det endå)

Mói var definitift inte markskydd och gick med glädje och nyfikenhet över den stora prassliga saken, men att ha den på ryggen, NÄ FY SATAN! Så få fick vi vara två till att hålla på en stund, så det blev inga bilder på det direkt.


Ehmmm, behöver jag ens berätta om den här busen?
Det första han gör är att marchera fram och äta på presenningen... Jag slänger den vilt omkring mig och hoppas på att kunna skrämma upp honom lite (Nej, jag försöker inte skrämma hästar men kul om man kunde få en reaktion) men nä, helt plötsligt så tröttnade han och försökte gå iväg för att leta mat eller kolla på diverse andra roliga grejer.... Behöver jag förklara att han inte ens tvekade en hundradels sekund att gå under den hängande presenningen?
Lådan var inte läskig, dock än så klurig, det var svårt att förstå att man kunde kliva upp på den med ett ben i taget, och jag hjälpte honom några gånger och lyfte upp ett ben, men det fastnade inte riktigt. Mycket roligare att hoppa upp ju? Varför ska jag ta det ifrån honom x)


I filmen ser ni lite av det vi gjorde med Eddie och Mundilfari,
Jag vet att jag ser sjuuukt retarderad ut, men försök och förbise det x)

Kan jag låta bli att visa bilder från de andra 2 Miljöträningarna på Attusa med Jörgen och Cathryn?!
Eddie var endast riden i EN MÅNAD på den första miljöträningen, Helt sinnessjukt!

Här kommer bilder från den:

 

Här är från den andra:

Ja, idag tänkte jag faktiskt ha lite miljöträning med alla pojkarna på hemmaplan. Vad jag kommer göra får ni se när bilderna dyker upp, för jag måste ju hitta en som kan stå bakom kameran och dokumentera spektaklet! Och jag har nu i skrivande stund fått tag på Johanna som ska följa med! Skitskoj! Vi är gamla ridskolepolare x) Alltså, vi lärde känna varandra utanför ridskolan o sånt, men vi red i samma grupp och ja, moppade alltid till stallet tillsammans när vi var så små, ååååh de tiderna alltså...

 

Brings le old good (horse)memories back!
Bilderna kommer i helt blandad ordning, de är från 2008-2010,
Si señor dudes & dudettes, jag har varit en hängiven hoppryttare en gång i tiden, det glömmer jag lätt.

Var Mói en liten skit eller?
Han är typ ett halft år gammal på denna bilden xD


En långritt till stranden på ca. 3.5 timme på ett  ridläger med ridskolan, vi red 2 och 2 på alla storhästarna barbacka! Haha, hur vågade vi!? Den inringade är jag och Sara, på min dåvarande favorit Boy, ett stort fullblod/halvblod (tror jag) som jag verkligen ÄLSKADE, tyvärr dog han/blev avlivad pga. tarmvred.
Det var en ledsam tid för mig kan jag säga.


Haha, här har jag precis börjat med Islandshästar, jag försöker känna o klämma och försöka förstå vafan det är för jävla gångarter de har, till en början var jag helt självlärd, inte förrän typ ett år, eller ett och ett halft år senare började jag rida för Camilla, bästa tränaren EVERRRR!
(Hade jag inte börjat träna för Camilla hade jag inte haft Eddie nu heller)

Haha, alltså jag sitter och skriker rätt ut på mig själv när jag ser hur dåligt mitt kroppsspråk är?! Varför i helsike gör jag si och så?! Ja, det undrar jag famtamig. Jag går som att jag har bajsat på mig och har ryggvärk, tja... Det var ju lite därför jag ville ha en film på det, så jag kunde se hur det såg ut och vad jag kan ändra.
Men Mojsen han var duktig han, han har fått göra i stort sett vad han vill i ett år nu, men han föll snabbt in i gamla träningsvanor även om det var lite jobbigt ibland. Han kan mer än detta, men ville inte slänga på honom för mycket såhär första träningspasset!

Men visst har han blivit fin och välrest, inte kunde man tro att lilla taniga Mói skulle bli så stor och fin!

 

Så att jodå, jag tänkte berätta vad jag gjorde med hästarna idag! med hjälp av bilder, så allt kommer på löpande band ;)

 

Till och börja med ryktade jag Eddie, även om han är lite halt och är i vila behöver ju även han ans!

Ute på stallplattan var det också ansning av fjäderdräkten i full gång!


Visst är det lite skrämmande?  De smyger sig på en när man står med ryggen emot i stallet, sedan när man vänder sig om och tittar på dem så bara fryser dem, precis som att vår syn är baserad på rörelser och att de är helt osynliga om de inte rör sig. Obehagligt att ha en höna som står såhär tills man tittar bort...


Ibland glömmer man bort de där små viktiga detaljerna i "träningen", det är lätt att glömma hur det var förut, och det är så underbart att se att det går framåt, i början så dansade Eddie runt i (nästan)panik när man drog fram slangen och skulle spola honom.
Nu står han helt lös och gillar läget.
Jag spolar helt enkelt hans sår ärr med kallt vatten, för det är väl i stort sett det enda jag kan göra i nuläget för att hålla ev. svullnader och värme nere.


Sen var det Mundilfaris tur, han stod lika alert och vaken som alltid och smaskade på höet som det bjöds på idag. Inga problem med hovarna idag, vilka annars kan veva lite hejvillt omkring.
Sedan red jag ut, ensam på honom. För första gången, det var inte några problem den första biten så länge vi hade de andra inom synhåll, men ju längre bort vi kom desto mer gick det upp tydligt för lilla M att det bara var han och jag som skulle ut. Det resulterade mycket gnäggningar och mycket tveksamhet över att gå vidare, det var ett tydligt orosmoment att skiljas från de andra.
Hur som helst är jag inte den som är den utan jag bara "Nä, skärp dig nu, du har mig, nu går vi." och det gjorde vi också, det var aboslut inga 10 minuters-stopp med total panikfrysning. Utan ja... bara lite tveksamhet. Vilket är förståeligt. Vi red i alla gångarter, galoppen var lättare idag tyckte han, han tog den direkt vid galoppskänkel och skuttade förnöjt fram ett par steg i galopp innan han tvärt saktade av, förmodligen för att han tappade balansen lite, men han trillade snabbt in i galoppen igen av sig själv och galopperade riktigt fint och mjukt en bit.


Mói fick vara sist, han tänkte jag ta ner på banan och träna lite från marken för att se hur mycket han kom ihåg, vi har som sagt inte tränat på något alls sedan typ ett år tillbaka, har en kort film på en liten del av träningen som jag ska visa när den är lite fixad, mer om det när den kommer upp :)


Sen kom Lincoln och hälsade på.


Men Mundilfari, VAFFOR VILL DU ENTE POSSA MAJ?!


Jag och "mina" pojkar


Okej, jag bjuder på denna, mest för att jag inte orkar bry mig xD
Unghäst + unghäst brukar inte betyda lugna stunder x)

Okej nu ljög jag, vi var i bäckhalladalen och gick, jag har ju blivit sån duktig och försöker gå en långpromenad om dagen utöver stallet, två om dagen om jag inte är i stallet. Och igår tog vinden oss till bäckhalladalen.
Jag släpade med kameran och knäppte några bilder, men orkade inte fiffla så hade den på auto (Fy mig), det höll även på att skymma så bilderna blev lite halvsjaskiga, men måste trots det visa alla er som inte varit i bäckan få se hur underbart fin natur det är! Det var en otroligt fin kväll, kvällssol, lite halvdisigt i luften och ljungen lös lila överallt. Djurlivet svek oss inte helt heller! En liten groda eller padda, whatever x) En liten larv och en större paddington hittade vi!

 

Jag tänker ibland/ofta på vad jag hade döpt mitt första föl till, eller ja. Egentligen alla mina föl om jag hade en egen uppfödning, för erkänn, det är brutalt roligt det här med Isländska hästnamn? Det enda jag har att förlita mig på är dock internet eftersom jag inte har några Isländska språkkunskaper förutom sången "Ríðum ríðum" haha!

Har jag världens största knähund eller?

Haha <3

Bara för att klargöra så ser Wilmer oftast ut såhär:
(och inte som en missbildad panter)

När jag kom till stallet idag isåg jag ju snabbt att jag inte har någon häst jag egentligen skulle träna eftersom Mundilfari fick sig en ordentlig runda igår, så jag tog helt enkelt Mói och släpade med mig Amanda på en promenad i skogen, promenaden blev strax över 1 timme lång, jätteskönt. Många stopp för att äta björnbär och blåbär!

Men vi hittade också en stackars överkörd orm på vägen, så jag plockade givetvis upp den så att Amanda skulle kunna fota den x)

 

Mói försökte också desperat få vara med på bild!

Ja, hör och häpna! Jag har börjat bli duktig, jag har  en tendens att vara lat. Alltså, då menar jag verkligen LAT. De dagar jag inte jobbar sitter jag hemma och gör "viktiga" grejer medans jag trycker i mig mat, enda sättet att förhindra detta är att inte vara hemma. Och 3 timmar i stallet räcker inte, så nu ska jag börja motionera ordentligt de dagar jag inte arbetar. Joggingkläderna är nedpackade, nu kommer mina lediga dagar i stallet se ut ungefär såhär:
Rid/Träna de hästar som ska tränas denna dag, och ta sedan med Mói ut på en promenad/joggingtur i skogen. På så sätt får jag tid med min älskling Mojsen också! :) Har inte riktigt lagt ner någon tid på honom nu på senaste tiden, men eftersom Eddie är i total vila så har jag ju bara Mundilfari, då kan jag likaväl hålla på med Mói i stället för Eddie. Och vad jag har sett så har Mói verkligen tappat allt det vi tränade på förra året, kommunikation, respekt och allt sånt. Har sett när tjejerna leder honom så tar han bara sikte och marcherar rätt över gårdplanen för att beta på en specifik plats med tjejerna på släptåg. Nu är det nog med det :)

 

Dessa två är från 2011, måste han vara typ 2 år
Här låg vi verkligen på topp, jag kunde gå med honom löst och han kunde alla "7 games" från marken.
Vi måste tillbaka dit!

Jag begriper ju då inte varför jag tvunget ska börja teckna en bild 22:30 på kvällen när jag vet att det kan ta en stund att bli klar...
Men however lyckades krampen ta mig först, så jag fick avsluta nu, tog en bild på hur långt jag kommit, som syns behövs det mer skuggning och detaljer ska placeras ut och lite sånt smått och gott. Men jag tycker den artar sig bra, och ska nock bli vettig!

 

Jo Mundilfari fick sig en redig tur idag också! Jag tänkte rida ut, och samtidigt i stallet var M som också skulle rida på Dimma, så han sällskapade mig ut i skogen. Mundilfari var till en början oerhört trög, och jovisst kunde jag gå med på det till viss del eftersom det var väldigt varmt i luften, men jag hade gärna sett lite mer framåtanda!
Och är han inte den snällaste 4-åringen någonsin så snälla säg! Han bara lunkar på i godan ro och bryr sig inte det minsta om ryttare på ryggen, inte heller om något annat för den delen. Den dagen jag hittar något han är rädd för, den dagen lovar jag att berätta om det!
En ny sak är att han äntligen har hittat traven! Det känns som att han känner sig så pass balanserad och stabil med ryttare nu att det känns okej att trava istället för att tölta som han gärna väljer i första hand. Vi har ju inte riktigt galopperat ännu, sist vi var ute så försökte jag galoppera, men det var väldigt svårt sa han! Men idag så bara sa han ARRIIIIIIBA och satte av! Det är i alla fall inte en lugn galopp han ligger inne med x) Den är snabb, stötig och ganska stor. Men det är okej när man bara är bebis och inte riktigt kan! Haha

 

Efter lite galopp fick han verkligen smak på fart! Och det var verkligen trevligt att få känna lite framåtbjudning och energi! Det är precis vad jag letar hos en unghäst! Dock är han ju helt magiskt perfekt, för han stannar DIREKT när man ber om det, det är inget drag och slitande i munnen, utan det räcker med att man sätter sig ner i sadlen, kommer tillbaka och "viskar" saaaakta. Och även om den andra hästen springer iväg så går han lika lugnt endå! Även om jag vet hur duktig och snäll han är så blir jag lika paff varje gång! Han är perfekt för ägarens ändamål med honom!

Blir förbannat trött på detta nu, tog in Eddie i ridhuset och manade på honom i trav, och gissa vad. Han är fortfarande halt. Dock så gick humöret upp lite när hovslagare M var i stallet för att sko några hästar, en väldigt erfaren och duktig hästkarl som har många hästår bakom sig. Han tittade, kände och klämde och sa med stort självförtroende att det säkert skulle läka av sig själv om jag bara gav det tid. En vild gissning att det var benhinnan som fått sig en repa, den består ju av nerver och blodkärl om jag inte har helt fel för mig, så då är det inte konstigt om han haltar i trav/tölt/galopp. Tydligen så läker sånt av sig själv, och varför ska vi krångla till det så mycket, det mesta läker sig självt. Jag kanske ska tänka efter vad jag själv brukar säga till andra när hästarna skadar sig "De ska härdas, de är hästar, inte porslinsdockor". Ja skärp dig nu Saga.

 

 

Dock till min lättnad har sårskorpan fallit av och jag kunde idag se själva ytan, vilken faktiskt ser väldigt fin ut, det är ju uppbenbart att det varit ett duktigt fult sår där, men det ser inte alls infekterat ut på något sätt. Så det finns ingen mening med att rengöra det mer nu, jag kommer helt enkelt bara spola av det med kallt vatten några minuter varje dag för att kyla det i hopp om att det ska kännas bättre för honom.

 

Och på grund av att hans träning har upphört har han redan börjat gå ner sig i muskelmassa... Han är ju långt ifrån den taniga sak han blev i vintras, men projekt "Göda Eddie" är i full gång.
Stallägaren är så snäll att hon tar ut honom i gången mellan hagarna varje dag där det finns massor av gräs, plus att hon ger honom fri tillgång till hö.

Oftast får flocken hösilage, men vi undviker att Edide ska få det då han är ganska känslig mot det och lätt får diarre (i alla fall det vi har på Sandvången), och om vi ska vara logiska spelar det ju ingen roll hur mycket hösilage han än äter om det ger honom diarre som gör att han går ner sig i vikt, eller hur? Så att han får helt enkelt mängdvis med superfint hö, och får nu gå och käka det sista saftiga gräset i hopp om att han ska få en trevlig liten vinterkula.

 

Äter för tillfället och ska snart dra mig vidare till stallet då Mundilfari ska tränas, och jag tänkte våga mig på att ta in Eddie och släppa honom i ridhuset för att se hur hans ajaj i benet ter sig. Jag är lite rädd att såret har läkt in en massa bakterier/fluggägg/whatever och vill förtillfället bara riva upp den feta sårskorpa som täcker såret, rengöra djupt och nogrannt med alla de medel som finns och sedan bara klistra på ett slags plåster som fäster bra på päls och låta det läka där under... Jag vill totalsanera honom och stänga in honom i en bubbla där inga baskelusker någonsin kan träda in. Åh vad jag är arg!

 

 

-Jag måste medge att jag var orolig över att helt överlåta hantering och ridning av Edide idag till ett litet barn, men jag låter bilderna tala för sig själva.
Han var KUNGLIG!

Här sitter man och skriver ett skitlångt inlägg, och så loggar blogg.se ut en! Sen när man loggar in igen är inte ilägget arkiverat! Vad är det för jävla skit?! GAH, i alla fall.
Ledsen att det blir glapp mellan inläggen ibland, men det kan ni säkert stå ut med.

Jag skrev ett mer utförligt inlägg om detta innan, men ang. Eddies sår så läker det äckligt långsamt och han ömmar fortfarande om jag rider fortare än i skritt. Så nu skiter jag på det helt, nu ska han inte göra ett skit förrän man inte ser skymten av såret mer. Då jag ska sitta upp igen och är han fortfarnde öm så får jag gå vidare och undersöka om det har med muskler eller leder och göra.

 

<3

haha, jag har  helt glömt att jag tänkte visa denna bilden som Louise tagit på Eddie i hagen.
Jovisst är det typiskt Eddie i alla fall! Han måste tycka att han blir riktigt plågad som blir uttvingad på skriturer varje dag!

Jag fick en kommentar från 'Jossan' om att bilderna på Edide och Mói från i våras gillades,
Så jag tänkte lägga upp några fler från den kvällen för skojs skull.
Och eftersom det förra inlägget blev så tråkigt med bara text, så kan vi inte ha det på min blogg!

Ja, jag vet att jag är helt efter med inlägget igen, jag borde skrivit detta igår, men efter att ha jobbat helg och varit så flitig att jag ridit två hästar så förtjänade jag lite vila igår (Kan jag ju tycka, haha).

Hur som haver skrittade jag först ut med Louise, då red jag Mundilfari. Wtf tänker ni, är det inte hästen hon bara ridit 10 minuter en gång förut som inte ens är inriden, jodå. Det är han, men jag känner lite såhär, han behöver komma ut i skogen, jag tycker inte om att låta unghästen snurra runt inne på banan, den behöver gå framåt lära sig direkt att det är ROLIGT att bli riden och vara med sin ryttare. Och det finns inget som förbereder honom bättre på uteritter än att ja, rida ut. Så vi skrittade en 20-30 minuters runda då jag även provade öka lite, han väljer DIREKT tölten, helt klart en naturtöltare. Broms och styrning fungerade perfekt med tanke på hur lite erfarenhet han har.

Han är brutalt stabil, både på det sättet att han inte alls blir vinglig med ryttare som min lilla Eddie var, men även också psyket, det är ju något jag märkt från början när jag hanterat honom. Men ibland kan det bli annorlunda med ryttare på ryggen, men näe, inte rädd fför nått enda mög.

 

Eddie har ju fortfarande lite ajaj på benet eftersom såret tar tjugo svåra år på sig att läka, så honom skrittar jag i princip bara, dock började jag trava lite igår. Jag red ut med en kvinna som har en något stirrig ponny uppstallad hos oss. Hon vill ha lugnt sällskap när hon rider ut för att hennes ponny ska hålla sig lugn så jag erbjöd mig att rida ut med henne. Och hästen var lugn, taktade lite emellanåt, men jag tror Eddie ger ett bra inflytande på stirriga hästar, för han är sån som nästan blir lugnare när den andra hästen är hetsig (Om det inte är Gymir, för då är det bara tävling). Så när den här hästen galopperade på stället och studsade upp och ner skrittade jag Eddie på långa tyglar bredvid. Ska jag nämna att jag bara red i nosgrimma som jag hade fäst tyglarna i? Jag är så glad över Eddie han är underbart snäll. Ibland gör jag så när jag bara ska rida lugnt. Orka trycka in bett i munnen när man inte behöver det?

I traven var det lite ajaj i benet de första stegen, men det gick snabbt över. Jag vill bara förtydliga att detta inte är en HÄLTA, utan detta är något som kommer från att såret stramar lite när han rör sig större än i skritt. Och han mår inte dåligt av att röra på sig.

 

Jag ska till stallet idag igen efter att ha jobbet lite, jag blev inringd på jobbet nu imorse eftersom en kollega har får akuttid på sjukan. Men måste bara vänta på tvätten så jag kan ta den, annars kommer nästa tolle och bara slänger ut allting på golvet för att man inte tagit tvätten när det är deras tur, och tvättningen var förgäves.

Ja, nu tror ni att jag har blivit helt kokobeng i hoed också. Nä, för inlägget handlar faktiskt om imorgon, då det är min sista arbetsdag på mycket länge. Eftersom jag inte fick den fasta tjänsten jobbar jag istället var 3:e helg och blir inringd vid behov. Jag vet att det alltid finns jobb därute, men inte alltid det man vill ha. Jag har det som sista utväg...

Idag ska jag fantamig bara sitta hemma, helgerna på jobbet är hetsiga och det är bara stress, stress, stress. Helt otroligt egentligen att det går ihop.

---

Imorgon tänkte jag rida både Eddie och Mundilfari, Eddie tar jag det fortfarande lugnt med eftersom hans äckliga sår på benet =(

 

Har rengjort det varje dag genom att först spola rent och skrubba bort smuts med bomull, tar sedan jodopax och skrubbar med bombull, när det torkat avslutar jag med att spraya bluespray. Men jag tycker det går för långsamt med läkeprocessen, jag gissar att det beror på att det är rötmånad... och flugorna gör inte precis saken bättre genom att sitta och äckla sig på det...