Ja nu hamnar allt efter igen, hur som haver, min planerade uteritt gick inte riktigt som tänkt då regnet ÖSTE ner och det var halvstorm ute. Jag är väl inte den som är den som drar mig för lite ruskväder (jag tränade hästar på ett ställe i 3 år utan ridhus, inte fan klagade jag då), men visst blir man bekväm av sig när det faktiskst finns ett ridhus? Eddie brukar dessutom till skillnad från många andra hästar inte tycka det är så hemskt om man räknar rolighetsfaktorn, det finns många hästar som är tokiga och pigga ute och sedan sega som sirap i ridhuset, så är inte Eddie som tur är.
Jag kom fram till en sak, en liten, liten detalj till varför Eddie gärna slänger sig vilt in tölten. För ett litet tag sedan bytte jag träns, då även tyglar, dessa tyglar hade karbinhake-knäppen istället för såna "vanliga", och jag tror att tyngden och de där små små små "rycken" när de hoppar runt under ridning har stört honom och fått honom att tolka som små förhållningar eller whatever, så igår bytte jag tillbaka till vanliga. Och helt plötsligt var allt 10 gånger lättare... Jovisst ville han fortfarande hoppa över i tölt, men inte på det sättet som innan jag bytte tillbaka.
Själva ridpasset gick bra och det var ganska tufft för Eddie, men det behövs ibland, eftersom vädret dessutom är helt jädra bajsigt så fick han ha täcke inatt så han inte blir blöt inför klippningen som ska ske idag.

Det är kul att titta på gamla ridbilder då man kan se så mycket skillnad, bra skillnad! :)
På denna bilden från i våras har Eddie en lite "avknäckt" form och han gick inte riktigt att rida fram till bettet då han inte orkade trampa under sig ordentligt.
Och dessutom, kolla på den smala giraffhalsen? x)

 

Här är från mitten av i somras. Ser ni skillnaden, en betydligt mycket större nedåtsökning, dock inte tung i munnen, och även om han "går lite i nedförsbacke" så finns det en bärighet i steget, ett flyt vilket indikerar att det är på rätt håll. Man måste börja i en längre form för att bygga upp en högre form.