Den 22 September blev Anaegjas mamma väldigt sjuk, och fick ganska akut tas bort. Anaegja var väl knappt 3 månader eller något sånt om jag inte minns fel? Stor nog att klara sig själv, men mjölkersättning fick ordnas. Inte helt problemfritt eftersom hon inte ville dricka ur nappflaska eller bytta. Men till slut så gick hon med på det om det blandades ut med lite kaftfoder, och tro inte att hon hamnade efter pga. detta. Jag kan ju säga att hon hade tur, hon var det största fölet av dem alla och har inte tappat efter på grund av detta som tur är! Det kändes väldigt förargligt att se henne moderslös, men det har ju ordnat sig, det har blivit häst av henne också!
Som jag nämnde har jag råkat bli med en häst till, det var så enkelt som att ett av Camillas dräktiga ston föll mig mycket i smaken, vi red in henne på 4 dagar i princip, såhär såg det ut 3:e gången med ryttare 1:a gången på banan (utanför rundcorallen vill säga).
Det var ju i princip bra att tuta och köra! MEN, ett stort men, under tiden hon gick dräktig gick det ju upp för mig mer och mer att den här helt overkligt snälla hästen kanske inte är något för mig? Jag gillar ju fart och fläkt och hästar med lite vilja. Jag kom liksom till insikt att hon kommer att tillföra mer glädje hos någon annan då hon redan vid detta laget hade kunnat säljas som barnhäst eller handikapphäst!
När då Árvakur föddes som jag skrev i förra inlägget så var det ju förtjusning meddetsamma, och ja det har säkert lite och göra med att det var ett föl i största allmänhet, men jag gillade honom liksom.
Typ två veckor senare visste jag att jag ville ha honom, det var avkomman till stoet jag älskade och vem kan liksom motstå ett föl som busar med en på detta sättet?
I samma veva föddes hans halvsyster (Samma pappa, Grímur frá Gerði), en pyttelitten Anaegja som såg ut såhär, en kopia av Árvakur!
Ytterligare några veckor senare föddes det sista halvsyskonet i skaran, och han vart verkligen minst! Ännu mer pyttelilla Vidalinn, som sticker ut lite eftersom han blev en liten svarting! (Och sen jobbigaste, om man får säga så ;} )
Hela ligan samlad runt min stackars pojkvän som inte riktigt vet vad man skall ta sig till med 3 nafsande små bebisar som står en upp i öronen ;)
Ja, nu är det såhär att jag har en hel del att ta igen här, bland annat så tror jag att jag kommer att få mer tid till att skriva här, och berätta om hästarna, träningen osv.
Men jag tänkte först nämna den största avvikelsen sedan sist jag skrev, och det är ju att jag "råkade" köpa en häst till, talesättet stämmer, du kan inte bara ha en. Såhär såg han ut nykläckt (Ja, verkligen helt nykläckt, jag fick Camilla till att lova att ringa mig DIREKT när Astrida började föla, som tur är skulle jag på seminkurs den dagen och hade morgonen fri :D )
Yrvaken
Men jag kan ju även erkänna att vid detta laget hade jag inte bestämt mig för att köpa honom, detta kom mycket senare... Egentligen var det Astrida jag ville köpa ;)
Första dagen ute, 1 dygn gammal, många intryck
Àrvakur fick han heta, det betyder något i stil med "mogonpigg" eftersom han föddes i tidiga ottan.
