Mer om Árvakur

Som jag nämnde har jag råkat bli med en häst till, det var så enkelt som att ett av Camillas dräktiga ston föll mig mycket i smaken, vi red in henne på 4 dagar i princip, såhär såg det ut 3:e gången med ryttare 1:a gången på banan (utanför rundcorallen vill säga).
 
Det var ju i princip bra att tuta och köra!
MEN, ett stort men, under tiden hon gick dräktig gick det ju upp för mig mer och mer att den här helt overkligt snälla hästen kanske inte är något för mig? Jag gillar ju fart och fläkt och hästar med lite vilja.
Jag kom liksom till insikt att hon kommer att tillföra mer glädje hos någon annan då hon redan vid detta laget hade kunnat säljas som barnhäst eller handikapphäst!

När då Árvakur föddes som jag skrev i förra inlägget så var det ju förtjusning meddetsamma, och ja det har säkert lite och göra med att det var ett föl i största allmänhet, men jag gillade honom liksom.

Typ två veckor senare visste jag att jag ville ha honom, det var avkomman till stoet jag älskade och vem kan liksom motstå ett föl som busar med en på detta sättet?
 
I samma veva föddes hans halvsyster (Samma pappa, Grímur frá Gerði), en pyttelitten Anaegja som såg ut såhär, en kopia av Árvakur!
 
Ytterligare några veckor senare föddes det sista halvsyskonet i skaran, och han vart verkligen minst! Ännu mer pyttelilla Vidalinn, som sticker ut lite eftersom han blev en liten svarting! (Och sen jobbigaste, om man får säga så ;} )
 
Hela ligan samlad runt min stackars pojkvän som inte riktigt vet vad man skall ta sig till med 3 nafsande små bebisar som står en upp i öronen ;)
 
 

Lämna en tolle!

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Test