Jo Mundilfari fick sig en redig tur idag också! Jag tänkte rida ut, och samtidigt i stallet var M som också skulle rida på Dimma, så han sällskapade mig ut i skogen. Mundilfari var till en början oerhört trög, och jovisst kunde jag gå med på det till viss del eftersom det var väldigt varmt i luften, men jag hade gärna sett lite mer framåtanda!
Och är han inte den snällaste 4-åringen någonsin så snälla säg! Han bara lunkar på i godan ro och bryr sig inte det minsta om ryttare på ryggen, inte heller om något annat för den delen. Den dagen jag hittar något han är rädd för, den dagen lovar jag att berätta om det!
En ny sak är att han äntligen har hittat traven! Det känns som att han känner sig så pass balanserad och stabil med ryttare nu att det känns okej att trava istället för att tölta som han gärna väljer i första hand. Vi har ju inte riktigt galopperat ännu, sist vi var ute så försökte jag galoppera, men det var väldigt svårt sa han! Men idag så bara sa han ARRIIIIIIBA och satte av! Det är i alla fall inte en lugn galopp han ligger inne med x) Den är snabb, stötig och ganska stor. Men det är okej när man bara är bebis och inte riktigt kan! Haha

 

Efter lite galopp fick han verkligen smak på fart! Och det var verkligen trevligt att få känna lite framåtbjudning och energi! Det är precis vad jag letar hos en unghäst! Dock är han ju helt magiskt perfekt, för han stannar DIREKT när man ber om det, det är inget drag och slitande i munnen, utan det räcker med att man sätter sig ner i sadlen, kommer tillbaka och "viskar" saaaakta. Och även om den andra hästen springer iväg så går han lika lugnt endå! Även om jag vet hur duktig och snäll han är så blir jag lika paff varje gång! Han är perfekt för ägarens ändamål med honom!