Ett äpple? Till mig? Får jag smaka?

 

Tack Lisette för bilden, jag ska sätta upp den på väggen ;)

Jag har till och med hittat en "kostym" på nätet som inte är så dyr, fast, jag skulle kunna lösa det själv eftersom utstyrslen egentligen är ganska simpel. En vit skjorta och någon svart, långärmad-klänningsliknande sak över, och ett par strumpbyxor. As simple as dat!
(Note: det fanns en sexy verision av hennes dräkt också, men jag har varken kroppen eller modet att bära upp en sådan, så den är redan utesluten, haha!)

På framridningen innan T8 kändes han RIKTIGT GRYM, gångerna kändes bättre än någonsin och det var bara liksom WOW! Så jag var superpeppad. På banan gick han rätt bra i början, men gick sämre och sämre ju längre vi red då han inte är alls stark i tölten och dessutom just börjat tölta någerlunda rent. Så jag är bara ÖVERLYCKLIG att han kämpade sig genom hela T8! Så stolt!
Här kan ni se några bilder, dock långt ifrån alla, man kan se att han blir tyngre i nosen ju längre fram.

Tror-att-jag-besitter-magiska-krafter-fasen, iklädd en jävligt bad-ass läderoverall,
Med ett allvarligt uttryck, en trollkarlsstav, saftey-gear hjälm helt övertygad om att lite habbitidotilili med fingrarna will make it happen!

 

Vi red i godan ro och alla snackade livligt, jag lämnade konversationen och blickade framåt och vad stod där om inte en fet jävla älg mitt på vägen. Och om ni inte är rent oallmänbildade så vet ni att älgkorna fortfarande går med kalvar. Och gissa engång, det var en älgko. Ni som följt mig länge, vet att detta inte är mitt första älgmöte. Dock är det lika mäktigt varje gång, det är inte alla som kan rida i en så djurrik natur.
Vi stod länge stilla och avvaktade, hästarna stod snällt trots att hela Eddies kropp var som en stålfjäder (Till skillnad från Heba som jag red på det senasteälgmötet, hon stod mest på två ben, eller inga ben). Sedan kom vi fram till att vi skulle försöka få bort den så vi började "skrika" och tjoa, då sprang den iväg, och inte helt oväntat kom det en kalv på släptåg.
Senare längre fram på ett kalhygge stod det två rådjur och betade, en fin hane/bock? med härliga ljusa horn och en hona. Som faktiskt Gledi upptäckte först, de var mycket lugna och sprang försiktigt in i skogen under tiden vi passerade.

Sen var det mest grodor och fåglar resten av vägen, haha. Jag är en lycklig människa än så länge, för ÄN har jag inte mött ett vildsvin, hujeda mig, det vill jag inte heller. Annars är väl harar en klassiker hos oss. Rävar är väl lite ovanligare, de ser jag oftare i bilen eftersom de har en tendens att skutta ut rakt framför bilen. Men lugn, inget roadkill än så länge!

 

-

 

Sen har jag även varit vettig idag, jag var och köpte foder direkt efter jobbet idag på HoCaDo, dyrt megamassasuperproteinfoder endast för att Eddie ska hålla sig i skick. Svider hål i plånboken, men vad gör man inte för sin häst!

 

En lurig jag.

Ja nu hamnar allt efter igen, hur som haver, min planerade uteritt gick inte riktigt som tänkt då regnet ÖSTE ner och det var halvstorm ute. Jag är väl inte den som är den som drar mig för lite ruskväder (jag tränade hästar på ett ställe i 3 år utan ridhus, inte fan klagade jag då), men visst blir man bekväm av sig när det faktiskst finns ett ridhus? Eddie brukar dessutom till skillnad från många andra hästar inte tycka det är så hemskt om man räknar rolighetsfaktorn, det finns många hästar som är tokiga och pigga ute och sedan sega som sirap i ridhuset, så är inte Eddie som tur är.
Jag kom fram till en sak, en liten, liten detalj till varför Eddie gärna slänger sig vilt in tölten. För ett litet tag sedan bytte jag träns, då även tyglar, dessa tyglar hade karbinhake-knäppen istället för såna "vanliga", och jag tror att tyngden och de där små små små "rycken" när de hoppar runt under ridning har stört honom och fått honom att tolka som små förhållningar eller whatever, så igår bytte jag tillbaka till vanliga. Och helt plötsligt var allt 10 gånger lättare... Jovisst ville han fortfarande hoppa över i tölt, men inte på det sättet som innan jag bytte tillbaka.
Själva ridpasset gick bra och det var ganska tufft för Eddie, men det behövs ibland, eftersom vädret dessutom är helt jädra bajsigt så fick han ha täcke inatt så han inte blir blöt inför klippningen som ska ske idag.

Det är kul att titta på gamla ridbilder då man kan se så mycket skillnad, bra skillnad! :)
På denna bilden från i våras har Eddie en lite "avknäckt" form och han gick inte riktigt att rida fram till bettet då han inte orkade trampa under sig ordentligt.
Och dessutom, kolla på den smala giraffhalsen? x)

 

Här är från mitten av i somras. Ser ni skillnaden, en betydligt mycket större nedåtsökning, dock inte tung i munnen, och även om han "går lite i nedförsbacke" så finns det en bärighet i steget, ett flyt vilket indikerar att det är på rätt håll. Man måste börja i en längre form för att bygga upp en högre form.

Och så såg jag den här bilden som är tagen för mer än 2 år sedan: