Igår när jag red, så red Amanda på Heba ju. Jag kanske inte har berättat så mycket om henne, men om man inte är tillräckligt bestämd mot henne, kan hon vara en riktig bitch och protestera genom att resa sig när hon inte får som hon vill. Hon kan vända sig och gå åt precis det motsatta hållet som du vill, och du har inte en chans att hålla emot.
Amanda som red henne igår har inter ridit så mycket eller särskilt länge, balansen är inte på topp och hon trillar gärna fram för minsta lilla. Hon är inte så bekant med tölt och känner ingen större skillnad på tölt och trav. Och vet ännu mindre vad fyrtaktig, taktren tölt är.
Så igår när hon red hjälpte jag henne lite, hon töltade runt mig på volten och är det inte helt otroligt att även de envisaste av de suraste stona kan vara så bra läromästare? Samma häst som rest sig 30 gånger på en runda i skogen och skrämt vettet ur mig töltade igår runt klockrent runt med ovana Amanda på ryggen.

Ska man skratta eller gråta?
Hästar är bara hästar....