Igår skulle ju Eddie få nya fina glansiga skor po si(skånska), och just som hovslagaren bara börjat kommer Louise springandes borta vid hagen och skriker på mig, Jag är snabbt på språng, så fort man kan i foppatofflor och mjukisbrallor... Ute i hagen står Mundilfari, stödjer inte alls på höger fram.
Vad det än är så måste vi få in honom, och varken jag eller Louise har någonsin sett en så halt häst. Han verkligen hoppade på 3 ben. Och när en häst haltar sådär så är det illa... Efter en lång promenad var han äntligen hemma, både vet. och ägare var kontaktade.

 

Stackars häst, bara 4 år gammal.

Jag stannade rätt länge och kollade hur det gick, men jobbet väntade idag så 21:30 ca. rullade jag hemmåt. Idag i stallet mötte jag ägaren och tydligen så var det mycket bättre nu. Jag vet fortfarande inte exakt var det var men kotan och senan har ju i alla fall fått sig en redig vrickning.

---

Och sen idag fick jag äntligen rida igen, 4 dagar och ridabstinensen är svår att handskas med. Red ett trevligt pass på banan, och även om de där jävla hörnpasseringarna inte sitter och att han ibland blir ostadig i formen och slår upp i galopp när han inte ska och har sig så kändes det bra. Faktiskt. Och det är känslan som räknas tycker jag! Sadeln känns fortfarande bra, och tur är väl det, för nu är den betald! Haha

 

Eddie igår i hagen,
Rätt nöjd alltså...