Ja, eftersom igår var min sista lediga dag (trodde jag) på min 1 veckas ledighet så ville jag göra så mycket som möjligt innan den tog slut, därför har jag varit frånvarande. I lördags blev jag hembjudan till en vän vars bror just hade fyllt år så de hade en släktsammankomst, alltid trevligt med lite fin mat och kubspelande! Särskilt när motståndarna hittar på egna regler när de håller på att förlora ;)

Min kompis känner ni kanske igen, hon har dykt upp på bilder ibland!

 

Hur som haver gick vi med hundarna i Gyllebo på dagen där det pågick ett triathon? Stavning??? Så vi gick där med full hundskara mitt ibland alla cyklar och joggare. Inte var vi ensamma med hundar inte heller, nej herre gud. Hundkollisioner bakom varje krök vill jag säga! Efter en lång runda där i skogen så skulle jag köra bort till Eddie. 'R' bor bara 2-3 km från stallet via några grusvägar i skogen. Då jag kör därifrån dröjer det inte länge.... Jag kör ofast inte så brutalt fort på grusvägarna, särskilt inte i kurvorna då jag är överrädd att få sladd, så en 30 km/h är väl inte att ta i. Då kommer det en bil i en sån sjudundrandes fart runt kurvan och jag bara stampar på bromsen och styr ut i diket, och medans jag sladdar ut i diket bryr sig den andra föraren inte ett pittalurka om mig och drar iväg i alla världens fart. Och inte nog med det så small mitt däck. PANG! Punka... Tur i oturen att det bara var däcket som small.

Såattjodå, där stod jag med punka i diket, mitt i skogen med knappt täckning på mobilen.... Jaha, och vad gör jag nu? Jag har aldrig fått punka innan, jag vet väl inte hur man gör? (Vet, vet jag väl... men endå) Byta däck är väl inte precis något man vill göra ute i skogen ensam första gången?
Så jag började (JAG VET HUR DUMT DET ÄR) köra vidare mot stallet i snigelhastighet med mitt punkterade däck, efter många, långa, svåra minuter var jag framme i stallet och fick hjälp med att byta däck, Thank god för alla underbara människor i min omgivning!

---

Lite skakis var jag nog endå efter att nästan ha krockat, men Eddie skulle ridas och jag kände att jag inte alls var pepp på att rida på banan som jag tänkt. Och då tänkte jag, what the hell. Det är Kulla (En ute-nöjesplats i skogen nära stallet). Vadå, jag rider dit? Varför inte? Det var Perikles som spelade och garanterat massor med folk. Så jag red dit, och med tanke på hur mycket folk, liv, musik och ja nivet, fulla människor. Och det var ju Miljöträning Deluxe av den äkta varan för lille Eddie, när vi först kom runt sista kröken och han ser all rörelse, bara stannar han och tittar och ja, bara: "What the holy macarony is this?"
Jag ringer ut några vänner till mig och jag står och snackar en stund, efter bara 2-3 minuter märker jag hur Eddie nästan står och somnar... Hur underbart? Han är ju nästan helt härdad nu ;) Men det är ju det jag vill ha, en totalt orädd fulländad häst. Jag vågade dock inte rida in på kulla i den enorma folkmassan, vetifanken om jag ens hade fått det, haha!
Men det gör inget, jag och Eddie har ju nästan varit uppe på dansgolvet innan, köpt läsk och korv och ja nivet ;)

 

Och bara en parantes, gud så ful han var i vintras, om man får säga så om världens finaste häst?
Ja, jag vet att han är långhårig, men han var så ruggig, smal och tanig!